Precis så känner jag just nu... Men jag vet inte vad jag ska göra åt dt.. jag vet itne hur jag ska reagera... Igår när jag jobbade, kändes dt som att jag inte ens kunde göra mitt bästa, för att tankarna bara vandrade hela tiden.. jag kunde inte få någon kontroll på dom... Ofta annars, så blir jobbet som en lite tillflyktsort, där man vet vad som ska göras, man vet hur man ska reagera, och man vet hur man ska klara av att gå vidare. Men dt gör inte jag nu.. jag vet inte hur jag ska gå vidare... Visst, dt är inte precis som att jag inte har några alternativ.. Problemet är att jag inte vet vilket av dom jag ska ta... Jag vet inte vilket av dom som är rätt... Och jag vet inte hur jag ska göra Dig lycklig... Jag vet att jag inte är kär... Men jag vet att jag tycker om dig jättemycket.. Ingen känner mig som Du... ingen vet vad som rör sig inne i mitt huvud så bra som Du... Du vet precis vad du ska säga när jag är ledsen... du vet hur man får mig att le. Du vet när dt är rätt läge att få mig att skratta genom att göra dig fånig, du vet när jag behöver gråta, när jag behöver en kram. Du bara vet... Och en del av mig hatar dt, för dt gör dt så mycket svårare... Hade du bara inte känt mig så väl, så hade jag kunnat släppa dt... men nu vet du ju... Du vet ju EXAKT!!! jag sägeer inte att jag inte tycker om dt, tvärt om, jag älskar dt.. Men dt gör dt inte lättare... och dt värsta är att jag vet att jag sårar dig hela tiden, men jag gör inget åt dt.. Jag bara fortsätter... Men dt blir som ett beroende.. du är som mitt eget heroin.. Dt värsta är när jag sitter själv, och tänker på dt som varit... Helgerna när dt bara varit du och jag, nätterna när vi prtat i flera timmar och skrattat och gråtit.. Jag tänker på alla sms och samtal. jag tänker på när du stryker bort mina tårar från min kind. Nu finns du inte här och kan stryka bort dom... Nu är du inte här... Jag förstår varför du inte är dt, men dt är svårt... Dt är svårt att släöppa en del av sig själv... för dt är vad du blivit för mig... En del av mig.. Och du har gjort så bortskämmd! Dt finns ingen annan som bryr sig så som du... Men dt är vad jag vill ha... Någon som bryr sig... varflr måste man vara kär? Kan man inte bara tycka om någon Jättemycket, och sedan skita i kärleken och nöja sig där? Men jag vill inte göra dt heller... Jag vill att du ska få en tjej som ger dig så mycket kärlek att du spricker... För dt är dt du förtjänar. En tjej som ger allt... Och dt gör inte jag... Jag kommer nog aldrig göra dt.. inte med någon.. Jag önskar bara att jag kunde göra dig lycklig!!! Dt värsta är att du inte tror att nån kommer komma.. Men jag vet.. Problemet är inte att dt inte är någon tjej som vill ha dig, dt är att du inte vill ha någon annan.. Du ser inte nån annan... Fast vad vet jag, jag kan ju ha helt fel... Som jag brukar ha... Men jag saknar dig i alla fall.. Men detta kanske låter dumt, men jag hade ändå inte velat göra något annorlunda... För stunderna med dig har varit dom bästa! Jag har mått så jävla bra när jag varit med dig... Jag har verklign varit lycklig,. och dt har inte jag verit på länge.. Du kom och bara svepte undan mina fötter, och jag bara föll.. Föll för ditt utseende, din charm, din personlighet,,, Aah, allt... Men jag antar att dt bästa för dig är att glömma dig.. Låta dig vara, låta dig leva ditt eget liv... Men dt är så jävla svårt! Jag vet inte vart jag ska göra av paniken som kommer när du inte svarar, paniken jag får när jag känner mig ensam, och alltid annars har du varit där, men nu är jag helt ensam... Jag vet inte vart jag ska göra av ångesten... jag försöker trycka ner den, och gömma den längst in i hjärtat, i en vrå som bara är din, men ibland blir dt för mycket.. Jag kan inte hålla inne allt... Dt läcker typ... Dt är då jag inte kan låta bli att smsa dig eller ringa dig.. Du finns i mina tankar konstant, hela tiden.. jag vet itne hur jag ska göra för att bli av med dom... Jag försöker, dt gör jag verkligen.. försöker att tänka på annat.. Ibland fungerar dt ett tag, men aldrig i längden... dt är som att oron tar över, som att den styr mig... Paniken att förlora dig tar över allt.. Och den gör ont... Inte bara psykiskt, utan även fysiskt.. Jag får ont i magen, hjärtat hugger och dt känns som att dt ska stanna, och min kropp orkar inte mer... Dt är dom dåliga stunderna.. Dombra stunderna har jag bara lite ont i magen, och hjärtat hugger bara till ibland... Men dt är när jag är ensam som den riktiga smärtan kommer... Den som gör så ont att jag baa vill skrika, bara rymma.... Jag har funderat på att bara sticka... D¨å kanske smärtan blir lättare... Men jag tror inte att den blir dt, dt är dt som är problemet... Jag tror att dt bara hade varit värre. Här har jag i alla fall minnen av dig.. Jag tittar på min friggebod, och ser oss ligga i sängen och skratta tills vi gråter. jag tittar på mariedal och ser oss sitta och äta glass och mår asbra, jag ser röda holmen där vi badade, bara du och jag... Jag ser dig överallt, men jag ser inte Dig. När jag hörde låten "never will be mine" så förstod jag direkt.. inte för att dt är så jag känner... Utan för att dt är så Du gör... You never where, and you never will be mine... Men jag saknar dig i alla fall.. och dt bästa jag antar att jag kan hoppas på är att vi i framtiden kan vara vänner... För jag behöver dig... Jag behöver dig i mitt liv, annars kommer mitt hjärta aldrig bli helt.. Och dt gör ont när dt är trasigt...

Natalie Eriksson

Over And Out